Ängelsberg - en annan värld men ändå nära

En vack­er som­mardag bestämde vi oss för att ta tåget till idyllen Ängels­berg. Häng med på resan som bjöd på värld­sarv, strå­lande sjöut­sikt och ett gam­malt oljeraffinaderi.

Vi star­tar vår resa tidigt en varm dag i juli. Det är en rik­tigt skön dag med klar­blå him­mel, pré­cis som man vill ha när det vankas utflykt. 

Stock­holms Cen­tral­sta­tion kryl­lar av tur­is­ter som försök­er ta sig fram. Mån­ga vill tur­ista i huvud­staden, men vi går mot ström­men och reser bort mot lugn och avkop­pling. Förvän­tans­ful­la kliv­er vi på tåget och efter en dryg timmes resa blir Västerås vårt förs­ta stopp. Efter ett kort kaf­fepaus inne på sta­tio­nen är det dags att kli­va på tåget nor­rut – resans mål när­mar sig. 

Framme med tåget

Tåget åker iväg och vyer­na som bjuds utan­för tågfön­stret på väg genom Väst­man­land är myck­et vack­ra. Vi passer­ar sjö- och åker­land­skap, kan­ot­er och båtar i kanalen samt några kos­sor betandes vid stran­den. Verk­li­gen omväxling för oss som pré­cis åkt från storstadens stres­si­ga miljö! Efter fyr­tiofem minut­er, med några stopp vid bruk­sorter­na längs spåret, hörs tågförarens röst i hög­ta­laren: ​”Vi inkom­mer strax till näs­ta sta­tion som är Ängels­berg”. Dags att kli­va av! 

Ut till uni­ka Oljeön

Vi bör­jar med oljer­af­fi­naderi­et. Intill Ängels­bergs sta­tion hit­tar vi fär­jan som ska ta oss ut på en guidad tur till Oljeön. För 140 år sedan var oljer­af­fi­naderi­et på den lil­la ön ett av de förs­ta som byg­gdes i Sverige — idag är raf­fi­naderi­et det äld­s­ta beva­rade i världen, berät­tar vår entu­si­astiska guide. På Oljeön finns mån­ga av de ursprung­li­ga miljöer­na beva­rade: Här finns spän­nande appa­rater, slag­g­stens­byg­gnad­er, arbe­tar­bostad och gam­la verk­tyg som ser ut som de bara läm­nats kvar när fab­riken stängdes. 

Stopp i idyl­lisk Skulp­tur­park

Besöket på Oljeön är slut och till­ba­ka på fast­landet igen kän­ner vi oss hun­gri­ga. Vi tar en kort promen­er­ad till den lil­la restau­rangen uppe i back­en. Jag väl­jer gösen, som är Väst­man­lands land­skaps­fisk, och mitt resesäll­skap tar Engels­ber­gare, en lokal ham­bur­gare. Stärk­ta av lunchen, sjöut­sikt även här, går vi vidare till Skulp­tur­parken nere vid ån. Här ser vi Lars Vilks torn som är byg­gt av dri­vved och spillvirke, Peter Till­bergs ​”Trattgub­bar” och mån­ga andra intres­san­ta kon­stverk. Vi stan­nar till och sät­ter oss på en bänk för att tit­ta på några änder som sim­mar för­bi. I bak­grun­den hörs ljudet av fors­en intill. Det är så lugnt och fridfullt. 

En kort prom­e­nad senare är vi framme vid värld­sarvet Engels­bergs bruk. Här går vi runt på egen hand och beun­drar de fan­tastiska byg­gnader­na: den pampi­ga mull­tim­mer­hyt­tan, den vack­ra smed­jan och den ståtli­ga her­rgår­den. Vi ser en grupp som går runt med guide, men annars är vi helt ensam­ma på området.

Jag kom­mer till­ba­ka!

Tänk vad myck­et vi hun­nit uppl­e­va på en och sam­ma utfly­kt! Det bör­jar bli dags att ta sig till­ba­ka till sta­tio­nen, men på vägen dit hin­ner vi ta en titt i antik- och kurios­abu­tiken som är fylld av roli­ga sak­er. Jag hit­tar en fin gam­mal brosch som jag bara är tvun­gen att köpa, inte är det dyrt heller. 

På tåget hem blir det en tup­plur och jag dröm­mer om hur livet var för över hun­dra år sedan då brukspa­tro­nen och arbe­tar­na gick runt på bruket. Jag bestäm­mer att jag ska kom­ma till­ba­ka till Ängels­berg och att jag näs­ta gång ska över­nat­ta på van­drarhem­met Tallbacka.

Då kan jag ock­så gå på en drama­tis­er­ad kvällsvan­dring på Oljeön och får kanske träf­fa några som bodde på ön när fab­riken var i gång… Och en guidad tur på bruket vill jag defin­i­tivt göra.

Jag dröm­mer sött vidare på tåget på väg hem från Ängels­berg. Det blev en bra dag!