Hjälmare kanal

Fåglar­na kvit­trar och solen skin­er över idyllen vid Hjäl­mare doc­ka. Sam­tidigt som en barn­familj håller på att lista ut slus­sandets ädla kon­st vid barnslussen kom­mer M/S Lager­b­jelke fram till Arf­prins Oscar Fredriks sluss. Pas­sager­ar­na ombord tar en paus i lunchen för att stud­era hur slussen öpp­nas. Det görs för hand, ett lika svet­tigt hantverk idag som för 200 år sedan.

Hjäl­mare kanal är Sveriges äld­s­ta far­bara vat­ten­väg, redan 1629 togs här de förs­ta spad­ta­gen. Även om Jan Eriks­son, mest känd som Sluss-Janne, inte på lån­ga vägar arbe­tat här lika länge, så är han efter 36 år som plat­sans­varig något av en insti­tu­tion vid kanalen. Och han älskar sin arbetsplats.

– Hjäl­mare kanal är en ovärderlig kul­turskatt. Det har hänt myck­et runt kanalen under de år jag job­bat här och jag är så him­la glad för den utveck­lin­gen. De senaste åren har kanalen fak­tiskt fått en rik­tig renäs­sans, fram­för allt tack vare alla besökare från land, säger Janne.

Myck­et att se på land

Numera är hus­bi­lar­na runt kanalen näs­tan lika mån­ga som båtar­na i den. Och att det är ett pop­ulärt tur­ist­mål märks tydligt den här vack­ra som­marda­gen, när såväl hol­länd­s­ka som tys­ka och engel­s­ka hörs bland besökar­na vid dockan.

För även om du inte har någon båt är Hjäl­mare kanal ett tur­ist­mål med mas­sor att upp­täc­ka. Du kan cyk­la, padd­la eller van­dra. Här finns fina mark­er för att ploc­ka bär och svamp. Vid Kvarn­sjön finns en härlig sand­strand att bada vid. Och fisket är bra, både abborre och gäd­da nap­par gär­na. Sluss-Janne berät­tar att han i slutet av som­rar­na arranger­ar kräft­fiske från prå­men Wilma.

– Hjäl­mare kanal är rik­tigt ett eldo­ra­do för naturäl­skare. Här finns älg och hjort och vi har sett lod­jur. Fågel­livet är rikt, den lil­la Kungs­fiskaren är otroligt vack­er. Här finns dessu­tom flera rödlis­tade trollsländearter.

Ett levande museum

Sluss-Janne är full av his­to­ri­er om vad som hänt runt kanalen och dock­an under de dry­ga tre decen­nier som han arbe­tat här. Han berät­tar målande om både gam­la slussvak­ter och båtkapten­er. Om kungabesök i spöregn. Om engelsmän­nen som spanade efter troll­slän­dor och om amerika­nen som blev så besatt av den jät­tegäd­da han döpt till Melvin att han kas­tade sig i vat­tnet en råkall okto­berdag. Eller om när Janne själv näs­tan gick på grund med Leif GW Per­son i båten.

– Det bäs­ta med att arbe­ta här är per­son­kon­tak­ten. Jag träf­far jät­te­my­ck­et folk, och det är ofta väldigt färgstar­ka per­son­er runt båtlivet. Jag har mött mån­ga mer eller min­dre real­is­tiska dröm­mare här, berät­tar Janne med ett leende.

Men om män­nisko­r­na kom­mer på förs­ta plats bland arbet­slivets fröjder, så är den fan­tastiska miljön god tvåa.

– Man kan verk­li­gen kän­na his­to­rien här. Hjäl­mare kanal är ett levande muse­um och hit till Hjäl­mare doc­ka kan man kom­ma för caféet och miljön och för att tit­ta på sluss­ning och vack­ra båtar, säger Janne Eriksson.

Jag träf­far jät­te­my­ck­et folk, och det är ofta väldigt färgstar­ka per­son­er runt båtlivet. Jag har mött mån­ga mer eller min­dre real­is­tiska dröm­mare här.