Häljesta hällristningar

Hällristningar brukar dateras till bronsåldern (1800-500 f kr). Under denna period av förhistoria såg omgivningarna helt annorlunda ut än idag. För en stund måste du som besökare tänka bort motorvägen i norr, all bebyggelse, elstolpar som skymtar på dagens åkrar alla granar i skogssiluetten och så nutidens väderlekstyp.

Under bronsåldern var nämligen klimatet mycket varmare än nu och den tamboskap man hade kunde gå ute året runt.

Människor var relativt bofasta

Med kreatursskötsel och åkerbruk som huvudsaklig näringskälla, men jakt och fiske liksom insamling av vilda växter, frukter och nötter var ett viktigt näringstillskott. Boplatser närhet till vatten var viktiga då vattenlederna var enklaste, snabbaste och säkraste transportvägarna. Havsnivån under bronsåldern var ca 15 m högre än idag, vilket innebär att Mälaren var en havsvik och den lilla Tunabäcken som rinner 200 meter västerut var farbar och hade sitt utlopp i en havsvik 1 km åt sydväst. Det är därför inte förvånande att av dessa båda hällars alla figurer, som för övrigt uppgår till närmare 550, utgörs 125 stycken av skepp. De övriga motiven är 49 människofigurer, 12 ringfigurer, 10 fotsulor, 7 djurfigurer, 3 rutnät, 274 älvkvarnar eller skålgropar som de också kallas samt 70 obestämda ristningstecken.

Den södra hällen innehåller de flesta av de ovanliga figurerna däribland en plöjningsscen som föreställer två behornade djur (sannolikt oxar) som drar ett årder. Årdret styrs av en människa med en övernaturlig stor femfingrad hand. Scener av detta slag är mycket ovanliga i Sverige och denna är den hittills enda kända i Mälardalen. En annan mycket ovanlig figurtyp är den bågskytt med markerad fallos som är ristad längst ner på hällen, liksom två fiskescener (?) där man tycker sig se människor fiska med metspö. En annan märklig scen är de 16 människofigurer som bildar en rad, likt en procession.

På den norra hällen finns tre ovanliga figurtyper i form av rutnät. Dessa förklaras bland annat som avbildningar av fångstnät, kartor, åkertegar, eller husgrunder. Eftersom detta för bronsåldersmänniskorna troligen så självklara bildspråk föll i glömska kan våra nutida förklaringar av dess innebörd endast bli till gissningar.

Älvkvarnar

Också de vanligare älvkvarnarna som finns både här vid Häljesta och på andra håll i Västmanland, ingår i detta för oss så dunkla bildspråk. Deras funktion för bronsålders människor är oklar, men det finns uppteckningar från 1600-talets slut och fram till början av 1900-talet som berättar att man då smorde in groparna med fett för att sedan i dem offra hår, naglar, knappnålar, mynt etc från en sjuk. Detta offer skedde åt älvorna för att få en sjuk människa frisk eller för att få syndernas förlåtelse.