Häljesta hällristningar

Häll­rist­ningar brukar dat­eras till bron­såldern (1800−500 f kr). Under den­na peri­od av förhis­to­ria såg omgivningar­na helt annor­lun­da ut än idag. För en stund måste du som besökare tän­ka bort motorvä­gen i norr, all bebyggelse, elstol­par som skym­tar på dagens åkrar alla gra­nar i skogssiluet­ten och så nuti­dens väderlekstyp.

Under bron­såldern var näm­li­gen kli­matet myck­et var­mare än nu och den tam­boskap man hade kunde gå ute året runt. 

Män­niskor var rel­a­tivt bofasta

Med krea­turssköt­sel och åker­bruk som huvud­sak­lig näringskäl­la, men jakt och fiske lik­som insam­ling av vil­da väx­ter, fruk­ter och nöt­ter var ett vik­tigt näringstill­skott. Boplatser närhet till vat­ten var vik­ti­ga då vat­ten­led­er­na var enklaste, snab­baste och säkraste trans­portvä­gar­na. Havs­nivån under bron­såldern var ca 15 m högre än idag, vilket innebär att Mälaren var en havsvik och den lil­la Tun­abäck­en som rin­ner 200 meter västerut var far­bar och hade sitt utlopp i en havsvik 1 km åt syd­väst. Det är där­för inte förvå­nande att av dessa båda häl­lars alla fig­ur­er, som för övrigt uppgår till när­mare 550, utgörs 125 sty­ck­en av skepp. De övri­ga motiv­en är 49 män­niskofig­ur­er, 12 ring­fig­ur­er, 10 fot­su­lor, 7 djur­fig­ur­er, 3 rut­nät, 274 älvk­varnar eller skål­gropar som de ock­så kallas samt 70 obestäm­da ristningstecken.

Den södra hällen innehåller de fles­ta av de ovan­li­ga fig­ur­erna däri­b­land en plöjn­ingss­cen som föreställer två behor­nade djur (san­no­likt oxar) som drar ett årder. Årdret styrs av en män­niska med en över­naturlig stor femf­in­grad hand. Scener av det­ta slag är myck­et ovan­li­ga i Sverige och den­na är den hit­tills enda kän­da i Mälardalen. En annan myck­et ovan­lig fig­ur­typ är den bågskytt med mark­er­ad fal­los som är ris­tad längst ner på hällen, lik­som två fiskescener (?) där man tyck­er sig se män­niskor fiska med met­spö. En annan märk­lig scen är de 16 män­niskofig­ur­er som bil­dar en rad, likt en procession.

På den nor­ra hällen finns tre ovan­li­ga fig­ur­typer i form av rut­nät. Dessa förk­laras bland annat som avbild­ningar av fångst­nät, kar­tor, åkerte­gar, eller hus­grun­der. Efter­som det­ta för bron­sålder­smän­nisko­r­na troli­gen så självk­lara bild­språk föll i glöm­s­ka kan våra nuti­da förk­laringar av dess innebörd endast bli till gissningar.

Älvk­varnar

Ock­så de van­li­gare älvk­varnar­na som finns både här vid Häl­jes­ta och på andra håll i Väst­man­land, ingår i det­ta för oss så dun­kla bild­språk. Deras funk­tion för bron­sålders män­niskor är oklar, men det finns uppteck­ningar från 1600-talets slut och fram till bör­jan av 1900-talet som berät­tar att man då smorde in gropar­na med fett för att sedan i dem offra hår, naglar, knapp­nålar, mynt etc från en sjuk. Det­ta offer sked­de åt älvor­na för att få en sjuk män­niska frisk eller för att få syn­der­nas förlåtelse.