Familjeföretaget med äpplen i fokus

Att van­dra på Bergs äppel­gård under äppel­sä­songen känns lite­grann som att befinna sig i en film. För inte kan väl allt det här vara på rik­tigt? Rad efter rad med knoti­ga äppel­träd vars röda fruk­ter blänker mot en klar­blå him­mel. Här är väld­of­tande äpplen så långt ögat kan nå, fåglar­na kvit­trar och vin­den får löven på marken att prassla. 

På som­maren kan man åka safari på går­den, som lig­ger strax utan­för Hall­sta­ham­mar. Med trak­tor och vagn får man då uppl­e­va den lika sto­ra som vack­ra äppelodlin­gen från insi­dan. Här finns 6000 äppel­träd, och ytterli­gare ett par tusen träd med plom­mon, päron, körs­bär och krikon.

– Känslan när jag kom­mer ut i vår äppelodling är fan­tastisk. Vore jag det min­s­ta religiös skulle jag säga att någon håller en hand över oss där. Det är under­bart att få vara så nära en unik råvara, där var­je sort har sin egen smak och doft, säger Lena Ryberg-Eric­s­son på Köpings Musteri.

Stick­er ut med mån­ga sorter

När säsongen är inne så plockas äpple­na på Bergs äppel­gård ner för hand. En bra säsong blir det över 50 ton frukt som föräd­las till must och cider av Lena och hennes familj på Köpings mus­teri. Spe­cialiteten är sortre­na muster, must pres­sad med bara en äppel­sort per flas­ka. Köpings Mus­teri kan stolt­sera med inte min­dre än 28 oli­ka sorter, alla med sin uni­ka karak­tär; som blom­mi­ga Pirella och nöti­ga Melrose. 

– Köpings Mus­teri är väldigt små jäm­fört med till exem­pel Kiviks mus­teri, och där­för måste vi göra något som är unikt. Att få ta fram och visa vad som är speciellt med var­je äppel­sort är så fan­tastiskt roligt. Det är vår mång­fald av sorter, samtli­ga kravcer­ti­fier­ade och helt rena utan några till­satser, som gör att vi kan stic­ka ut, säger Lena Ryberg-Ericsson.

Och stick­er ut gör Köping Mus­teri. Den väls­makande musten är en rik­tig framgångssaga. Idag säljs den i den egna gårds­bu­tiken i Ras­gärde utan­för Köping, och på caféer, restau­ranger och butik­er runt om i Mälardalen. Den serveras på pres­tiger­estau­ranger som Frank i Västerås och Rolfs kök i Stock­holm, och på Lyran i Malmö som har en stjär­na i Guide Miche­lin. I hös­tas skrev Lena avtal med den kän­da bageriked­jan Fab­rique, som finns i Stock­holm, på Got­land och i New York.

“De smakade vår must och tyck­te att den var out­stand­ing. Det är en fan­tastisk ära att få spri­da våra under­bara väst­man­länd­s­ka pro­duk­ter runt om i Sverige”

Mus­teri i det gam­la stallet

Att Lena skulle bli äppelod­lare och mus­t­ex­pert anade hon inte när hon för några år på en kon­fer­ens fick höra Sys­tem­bo­laget berät­ta om en framti­da sat­sning på sven­sk cider. ​”Hur svårt kan det vara? Äpplen finns det ju gott om”, tänk­te Lena som åkte hem och planter­ade 150 träd på gården.

– Vi räk­nade med att ha tio år på oss att lära oss hantver­ket att göra cider att medan trä­den växte. Men redan året efter köpte vi Bergs äppel­gård och ham­nade då mitt i vågen av det växande intres­set för alko­hol­fria dryckesalternativ. 

Sedan dess har det var­it brå­da dagar på Köpings Mus­teri. I det över hun­dra år gam­la stal­let där arden­ner­häs­tar tidi­gare huser­ade har de byg­gt upp sitt mus­teri. Här finns mask­in­er som pres­sar äpplen både manuellt och mekaniskt, mask­in­er för butel­jer­ing och etiket­ter­ing, lagringsplats för alla äpplen och plats för den färdi­ga dryck­en. I vin­tras stod en helt ny butik klar på går­den, där besökare kan hand­la dryck och boka in sig på provningar.

Tidi­gare gen­er­a­tioners arv

Köpings Mus­teri är ett rik­tigt famil­je­före­tag, som engager­ar såväl Lena som mak­en Anders och de båda bar­nen Ben­jamin och Johan­na. I 17 år har famil­jen bott här i Anders föräl­dra­hem, och Lena berät­tar att mus­teri­et är ett sätt att ta ans­var för marken och utveck­la det arv tidi­gare gen­er­a­tioner läm­nat efter sig.

– Här på går­den har Anders föräl­drar och mor­föräl­drar bott och arbe­tat. Förr var det inga prob­lem att försör­ja en familj på 35 hek­tar och 16 mjölkkor, men numera är det orim­ligt att ens förestäl­la sig att det skulle gå. Näs­ta gen­er­a­tion ser ingen anled­ning till var­för de ska sli­ta här för inga pen­gar, säger Lena Ryberg-Ericsson.

– Där­för hade jag och Anders två val: anti­n­gen så försvin­ner går­den med oss eller så gör vi något. Vi valde det senare. 

Och när Lena och dot­tern Johan­na, med varsin väl­fylld korg på armen, van­drar iväg bland tusen­tals dig­nande äpplen känns det onek­li­gen som att famil­jen gjorde rätt val.