Röda jorden

På den plats vi i dag kallar Röda Jor­den har man fun­nit de äld­s­ta beläggen för järn­fram­ställ­ning i Bergsla­gen. Dateringar med C14-meto­den vis­ar att driften har pågått från 400-talet f Kr fram till tiden för Kristi födelse. Plat­sen lig­ger naturskönt i en mäk­tig skog där en bäck rin­ner fram i mean­der­slin­gor med tät grön mossa längs kanterna.

Röda Jor­den har fått sitt namn av den i området utfäll­da järnock­ran, som består av järnox­ider som ger den ros­trö­da fär­gen. Här har man fun­nit sex platser för järn­fram­ställ­ning. Ugnar­na har var­it uppför­da av res­ta häl­lar som grävts ned i marken till en fyr­sidig ram. Sten­ra­men har var­it ler­fo­drad på insi­dan. Ugnar­na har dri­vits med hjälp av blås­bäl­gar. Man har vid de arke­ol­o­giska under­sökningar­na ock­så hit­tat en cir­ka tio cen­time­ter djup grop som var­it ler­fo­drad. Troli­gen är det­ta en smides­grop som ock­så drevs med en bälg. Smides­gropen använ­des för att skil­ja järn från slagg. Ett fynd av en holkyxa i anslut­ning till gropen kan tyda på att man bear­be­tade jär­net vidare till färdi­ga produkter.

Fem av de förhis­toriska järn­fram­ställ­ningsplat­ser­na har knu­tits sam­man med en ca två kilo­me­ter lång van­dringsled. Den­na mynanr ut i den plats, där man idag i en rekon­struer­ad ugn på exper­i­mentell väg kan demon­str­era processen att fram­stäl­la järn av röd­jord. Var­je som­mar sker järn­fram­ställ­ning enligt gam­la metoder under Röda Jor­dens dag av män­niskor kläd­da I forn­ti­da dräk­ter. Delt­a­gare gör en tid­sre­sa den­na dag.