Anundshög

Det mäk­ti­ga Anund­shög­som­rådet och den naturskö­na intil­lig­gande Badelun­daåsen till­hör ett av Sveriges främ­s­ta fornlämningsområden. 

Kung­shö­gen i sig, den så kallade Anund­shö­gen – ans­es vara lan­dets abso­lut störs­ta och anlades någon gång under mel­lan år 500‑1050 e Kr. Plat­sen hyser ock­så en över tre meter hög run­sten med run­slin­ga som lyder: ​”Folkvid reste alla dessa ste­nar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runor­na”. Den abstrak­ta bilden i ste­nens mitt har tolkats som en mans­fig­ur och en kvin­nofig­ur inflä­tade i varan­dra. Till­sam­mans med det­ta run­stens­mon­u­ment och en storsla­gen tvillingskeppssät­tning bil­dar plat­sen inte bara ett säreget, utan även ett ton­gi­vande och gåt­fullt min­nes­märke över det mak­t­cen­trum som växte fram i det for­na Mälardalen under järnåldern. Fornom­rådet med sin intil­lig­gande rull­sten­sås bjud­er på flera skeppssät­tningar, gravhö­gar, sten­sät­tningar och inte minst en labyrint.

Plat­sen var länge en sam­lingsplats och knyt­punkt för kom­mu­nika­tion­er och utgjorde under medelti­den en bety­dande tingsplats där samhäl­lets abso­lut topp­skikt sam­manträdde. I direkt anslut­ning till området gick den beryk­tade Eriks­gatan – de nytill­träd­da kun­gar­nas parad­väg. Plat­sen har drag­it till sig män­niskor i tusen­tals år och är idag ett pop­ulärt utfly­k­tsmål för både lokalbe­folknin­gen och långvä­ga besökare.

I nära anslut­ning till Anund­shög låg även det bety­dande Tuna­gravfäl­tet där flera kvin­nor gravlagts i promi­nen­ta gravar med spek­takulära gravgåvor i form av bland annat guldsmy­ck­en och för­gyll­da pärlor.