Krampenmuseet
I Bergslagsskogarna fanns under andra världskriget flera fångläger för internerings soldater. En bit av svensk historia som under många år tystades ner. Nu är soldaternas minne återupprättat via en utställning i ett museum i Krampen.
Lägren hade både en svensk och en sovjetisk lägerledning och Sovjetunionen krävde av Sverige att man skulle registrera alla flyktingarna och överföra kunskapen om dem till Sovjet. Syftet var att de skulle återföras till sitt hemland. Platsen är sedan länge öde här fanns tidigare matsal, bostadsbaracker, Folkets hus och lägerchefens bostad idag är allt borta. Kvar finns tvättstugan, en del av den så kallade rysskällaren och en av banvaktarbostäderna.
Under tiden i Sverige ägnade sig flyktingarna åt skogs- och vägarbete. De byggde bland annat den så kallade »Ryssvägen» från Kramptorget mot Karmansbo. Folk från trakten ledde arbetslagen på mellan sju och tio man och instruerade männen i hur de skulle avverka skog och borra i sten. Ryssvägen hann inte bli klar före repatrieringen i slutet av år 1944. Då fick ortsborna bevittna den största enskilda utlämningen av utländska soldater i Sverige under andra världskriget. Totalt utvisades cirka 2500 sovjetiska fångar till sitt hemland i oktober 1944. Utvisningen var en historia som det hållits ganska tyst om. Den var ett krav från de sovjetiska myndigheterna, som den svenska regeringen gick med på.
Innan de lämnade lägret hade några lägerinvånare ristat in hammaren och skäran samt orden »CCCP 1944» i en sten vid ett backkrön utmed Ryssvägen. I Sverige blev de ryska fångarna ansedda som vänliga och trevliga unga män, goda dansörer, förmodligen lätta att bli förälskade i för unga kvinnor i bergslagsbygden. De lämnade kvar ett 30-tal barn, som i praktiken blev faderlösa när deras pappor blev utvisade till Sovjet.
